2024-06-25
Från mörka korridorer och skrämmande behandlingsmetoder till ljuset av vetenskapliga upptäckter och samhälleliga förändringar – Sveriges resa genom psykiatrins utveckling är en berättelse om transformation och hopp.
Denna artikel utforskar den fascinerande evolutionen av mentalvård från 1950-talet till idag, en tid då brutaliteten av gamla metoder såsom lobotomi och elchocksbehandling gav vika för revolutionerande upptäckter som neuroleptika och den första antidepressiva medicinen. Samtidigt som dessa så kallade framsteg görs, så kämpar homeopatin på med att försöka påvisa för allmänheten och beslutande instanser att den skulle kunna utgöra ett effektivt komplement till den allopatiska metoden.
I detta tidsspann navigerar vi genom avvecklingen av mentalsjukhus, introduktionen av frivillig vård och öppenvård, och hur dessa förändringar speglar en bredare rörelse mot en mer human och individanpassad psykiatrisk vård som hur den än försöker inte riktigt når ända fram. Kan det vara så att ”nya” nycklar behövs? Frågar vi den erfarne homeopaten så är svaret: Ja. Sverige har sedan länge omfamnat evidensbaserade behandlingar, psykoterapi och nya psykofarmaka i kampen mot psykisk ohälsa. Men utan att låta homeopatin få ett legitimt utrymme i frågan så kommer det alltid att finnas ett glapp på vad psykiatrivården verkligen skulle kunna åstadkomma.
Psykisk ohälsa är en av de största folkhälsoutmaningarna, med en växande förekomst av depression och andra psykiska tillstånd. Här nedan belyser vi den kontinuerliga kampen och det outtröttliga arbetet som krävs för att erbjuda adekvat vård och stöd, samt utforskar vad framtiden kan innebära för psykiatrin och behandlingen av mental ohälsa i Sverige.
Hur ser då det historiska fotspåret ut för den svenska psykiatrivården?
Sveriges resa genom psykiatrins och depressionens landskap från 1950-talet fram till idag speglar en fascinerande utveckling inom mentalhälsan, präglad av vetenskapliga framsteg och samhälleliga förändringar. Under 1800-talet och tidigt 1900-tal präglades mentalvården av brutala behandlingsmetoder, där psykiskt sjuka ofta utsattes för omänskliga behandlingar i syfte att skrämma eller fysiskt tvinga fram en förändring. Metoder såsom lobotomi och elchocksbehandling användes flitigt, ofta med förödande konsekvenser för patienterna(1).
Det var först under mitten av 1900-talet som en tydlig revolution inom psykiatrin inleddes, med upptäckten av neuroleptika (klorpromazin) 1949, som visade sig ha en lugnande effekt på soldater och senare, tidigt på 1950-talet, även lindrade psykoser (symtombehandling). Denna upptäckt ledde till att fler psykofarmaka utvecklades, inklusive den första antidepressiva substansen, imipramin, 1957. Dessa medicinska ”framsteg” möjliggjorde en ny era inom psykiatrin, där medicinering kunde erbjuda hjälp utan de tidigare brutala metoderna. Än bättre hade situationen så klart varit om Hahnemann’s läkekonst fått bistå det allmänna.
Samtidigt skedde en gradvis avveckling av mentalsjukhusen under 1960- och 1970-talen, med ett ökat fokus på frivillig vård och öppenvård. Detta var en del av en bredare samhällelig förändring, där man ifrågasatte tvångsvården och strävade efter att integrera psykiatrisk vård i samhället. Stora mentalsjukhus som Beckomberga och Långbro, vilka hade haft tusentals patientplatser, stängdes eller omvandlades i linje med dessa nya principer.
Med det följde dock andra problem. Det var långt ifrån alla som klarade av att ha ett eget boende.
Vad följde sedan, och hur ser det ut idag?
Under 1900-talets senare del och in i 2000-talet har Sverige fortsatt att utveckla sin mentalvård, med en ökad betoning på evidensbaserade behandlingar och tillgång till psykoterapi samt fortsatt utveckling av psykofarmaka. Denna utveckling speglar en global trend mot mer human och individanpassad vård, där patientens välbefinnande och autonomi prioriteras.
Trenden för förskrivningen av mediciner relaterad till psykisk ohälsa i Sverige visar tyvärr på en ökad användning, särskilt bland äldre.
Folkhälsomyndighetens statistik visar att psykisk ohälsa varierar med ålder och kön. Särskilt bland de yngsta och äldsta kvinnorna finns den högsta andelen med allvarlig psykisk påfrestning. Äldre kvinnor har också det högsta uttaget av antidepressiv medicin, medans äldre män har de högsta suicidtalen(2).
Vård för psykiatriska tillstånd har gradvis ökat under 2000-talet, inklusive både läkarbesök och läkemedelsuttag. Bland barn och yngre vuxna var ADHD den vanligaste diagnosen år 2022, medan stress och depression var vanliga orsaker till vård bland kvinnor från 45 år och uppåt.
Oro, ångest, stress och sömnbesvär är en bekymmersamt växande trend av psykisk ohälsa. Särskilt bland unga och skolbarn. Flickor rapporterar högre nivåer av stress än pojkar.
Hur står sig homeopatin inom området, vad säger studierna?
I en värld där det traditionella och det moderna ofta står i kontrast till varandra, erbjuder forskningen om homeopati för depression en fascinerande insyn i hur dessa två sfärer kan förenas för att erbjuda nya vägar för behandling. Forskningsstudien ”Homeopati för depression: en randomiserad, delvis dubbelblind placebokontrollerad fyrarmad studie (DEP-HOM)” belyser detta område med en nyanserad undersökning av homeopatins potential att bidra till behandlingen av depression(3).
Den traditionella medicinen har erbjudit olika behandlingsalternativ, men den växande efterfrågan på komplementära och alternativa metoder avslöjar en längtan efter mer individualiserade och holistiska tillvägagångssätt. I detta sammanhang presenterar DEP-HOM-studien en betydelsefull insikt:
Potentialen hos individualiserade homeopatiska behandlingar bör beaktas även i behandlingen av allvarlig depression.
Studien syftade till att noggrant bedöma effekterna av homeopatiska Q-potenser jämfört med placebo, samt att utforska skillnaden mellan omfattande och mer konventionella homeopatiska fallhistorier. Trots utmaningar med rekrytering och studiens begränsade omfattning, visar resultaten en viktig dimension av homeopatins roll i depressionens behandlingslandskap.
Även om studien pekar på behovet av ytterligare forskning, så understryker den homeopatins potentiella värde som en del av en integrerad behandlingsmodell för depression. Det är en påminnelse om att den medicinska världens framtid inte bara ligger i utvecklingen av nya läkemedel, utan också i vår förmåga att förstå och integrera olika behandlingsmetoder för att möta de unika behoven hos varje individ. Vi vet allt detta, det är våra folkvalda politiker som inte vet och behöver skolas inom området. Här har den homeopatiska gemenskapen ett arbete att göra. Alla med kraft och förmåga behöver uppvakta den styrande makten och skola den.
DEP-HOM-studiens bidrag till vetenskaplig kunskap är av högt värde, inte bara för dess direkta fynd, utan även för dess förmåga att inspirera framtida forskning. Den markerar en viktig milstolpe i strävan efter att förstå hur traditionella och moderna behandlingsformer kan samverka för att erbjuda förnyade hopp och vägar för människor som kämpar med depression. I denna anda fortsätter vetenskapens resa, driven av nyfikenhet och en vision om en hälsosammare framtid för alla.
Att ha i minnet:
Det är dock viktigt att notera att vissa vetenskapliga experiment med homeopati inte har lyckats visa på effektivitet på grund av att testprotokollen inte följer homeopatiska förskrivningsprinciper. Till exempel kan tio personer med förkylningar få tio olika medel baserat på en individualiserad helhet av symtom. Detta understryker vikten av att utforma experiment som behandlar alla försökspersoner olika, med hänsyn till individuella variationer i symtom, för att få en korrekt bedömning av homeopatins effektivitet.
Uppmaning till praktiserande homeopater: Dela era framgångar i behandlingen av psykisk ohälsa.
Vi söker följande att publicera:
Detaljerade patientfall: Beskrivningar av fall där homeopatiska behandlingar har lett till märkbara förbättringar i patienters tillstånd, med fokus på psykisk ohälsa, inkl ADHD etc.
Reflektioner och Insikter: Era personliga reflektioner kring behandlingsprocessen, val av specifika homeopatiska medel och hur dessa anpassats till individens unika behov.
Utmaningar och lärdomar: De utmaningar ni stött på i er praktik och de lärdomar ni dragit av dessa erfarenheter.
Genom att dela med er av era erfarenheter, bidrar ni inte bara till en ökad förståelse för homeopatins roll i behandlingen av nedstämdhet eller depression, utan också till en bredare diskussion om framtiden för en bättre och effektivare hälsovård. Det är en chans att belysa homeopatins värde och potential som en del av en holistisk behandlingsmodell.
Skicka era patientfall och reflektioner till: homeopatiframjandet@gmail.se . Vi ser fram emot att dela era insikter och framgångar med våra läsare.
Källa (1)
Källa (2)
Källa (3) Adler UC, Krüger S, Teut M, et al. Homeopathy for Depression: A Randomized Partially Double-Blind Placebo-Controlled Four-Armed Study (DEP-HOM).